Ibland möts vi av motgångar och egentligen är det inte så farligt att falla ner för det går alltid att komma upp igen. Det kan ändå vara jobbigt att mötas av misslyckanden och känna sig så överväldigad. Jag tror det är nåt som alla går igenom lite smått och förnekar för sig och andra, vissa saker är jobbiga och det är självklart inte så enkelt eller att få nåt verka obetydligt fast det i själva verket varit ett enormt nederlag för sin självkänsla och bryter ner en liten bit av dig. Det är så det känns just nu i stunden fast jag försöker blicka framåt och inte äkta det för mycket så är det jobbigt. Jag får bara stå ut och hoppas att nästa försök.

Inne i mig så är allt lite kaos men när jag accepterar det faktum att jag inte kan påverka denna gång vet jag allt känns bättre. Jag får smått panik dock för det känns som jag kan ge upp eller typ bah skita i allt för det e kött men så är det inte på riktigt utan bara i mitt huvud. Jag får ta nya tag var dag o fortsätta vara go o gla tills jag får ta mitt körkort.
//Kram Emma<3

Livet är sannerligen inte enkelt och det är inget jag kan säga som kan ändra det faktum att livet kan komma med sej utmaningar som intet o förutsett. Senast sen jag skrev har det hänt mycket i mitt liv och jag har både mist men även funnit människor att omges av. Jag vill vara respektfull och hålla på min sanning för att jag vet hur det kan skada även om personer förtjänar det. Men jag har vuxit som person och kommit till många insikter i livet och att det finns viktigare saker än att hämnas. För min egen skull har jag lagt allt bakom mig för att försöka ta mig vidare. Jag vill inte bli för personlig i detta inlägg och kanske inte heller framöver, det får jag se hur allt känns längre fram. Just nu vill jag bara få skrivet detta flum. Kanske kan jag ge något åt en annan vilsen själ som inte svaren funnit eller så är det till mig själv att se tillbaka på o känna fridfullt åt att livet blev nog bra ändå. Men hur som helst så ska jag ge ut en hand till dej som behöver att i stormens härjningar ta över. Puss o kram //Emma <3

Jag ärkestift nu i en period då allt står väldigt stilla, jag kan inte riktigt ta mig fram samtidigt som jag fasar över att gå bakåt. Det är som att det tar emot när det går bra för ju bättre allt blir desto värre blir fallet om jag får bakslag och därav vet jag inte riktigt hur eller om jag ens vill fram.

Jag har fått tillbaka mitt kreativa tänkande men det blir rätt jobbigt när jag ej har ork eller förmågan att följd följa det. Allt står bara så stilla och jag har svårt att få enkla saker gjorda men trotts allt detta så vet jag att det ändå blir bättre för varje dag.
Jag har en ganska rolig idé för min podcast men det krävs mycket för att få det att gå ihop och det verkar inte vara aktuellt i nuläget. Jag känner dessutom en stor frustration mot mig själv för att jag inte kan jobba just nu men jag vill så gärna kunna. Jag tror att om jag kastar mig ut i arbetet, slutar jag på botten igen för jag behöver återhämtning. Jag tycker inte om att visa mig sårbar men det känns verkligen som att det för tillfället är det nödvändiga.

Jag försöker vara öppen för att visa att alla sidor är okej då jag har syskon och jag själv saknade att se det när jag var yngre. Jag har en önskan om att vara allt det jag önskade hos ett äldre syskon, själv kunna vara till mina yngre syskon. Det är dock svårt stundtals men jag försöker tänka att man kan vara bra utan att vara perfekt. Det finns alltid förbättringspotential men jag kan bara göra så gott jag kan.fet textfet textfet text

Hej hopp, jag vet inte riktigt varför det blir såhär eller jo iof så har jag Adhd så jag får för mig saker som sen rinner av när intresset försvinner. Jag får så ofta massa idéer som det i slutändan aldrig blir nåt av eller en massa påbörjade projekt som bränner ut mig och sen bara blir kvar oavslutade. Det slutar dock alltid med samma besvikelse på mig själv för jag aldrig lyckas vara normal och ha normal mängd energi. Så fort energin finns använder jag allt på en gång för att sen vara helt överväldigad och bara typ krascha för att det sen ska börja om. Denna senaste gången skulle jag ha skrivit massa dagliga uppdateringar om tiden utomlands på Zanzibar men så klart blev det inget av den idén. Jag var nog väldigt närvarande i nuet och hade svårt att processa allt där och då och de flesta reflektioner har kommit långt senare efter att jag kommit hem från resan. Jag kan inte riktigt bestämma mig för hur mycket jag vill dela med mig av för ibland tänker jag att jag ska dela allt men på samma gång så känns det som att jag delar med mig av för mycket då eller att det blir för personligt. Det blir ju o andra sidan mer intressant när det är personligt men så känner jag inte helt för att ge ut en så naken och ärlig version av mig själv för jag måste då ha modet att sen stå för det jag har gett ut och även fast jag 100procent kan och vill göra det så håller jag fortfarande på att processa allt och bearbeta det jag varit med om. Jag vill på ett bra sett få fram allt jag fått uppleva men både de bra och lärorika saker samt allt som kändes tufft. Jag vet jag har problem men känslor både att själv veta vilken känsla jag har samtidigt som jag har svårt att visa känslor för andra. Det är nåt med att visa mig sårbar som jag har så svårt för så det blir oftast att jag håller allt för mig själv och att det tidsbegränsat svämmar över för det blir för mycket och det är inte helt bra. Jag har svårt att komma ifrån de gamla mönster av inlärda beteenden men jag håller på att jobba på det och kommer förhoppningsvis bli bättre i framtiden.

Ta nu hand om er så hoppas jag vi snart hörs igen kram// Emma <3

We just arrived to Ethiopia and I still have my water from Sweden and that?s nice. I?m very excited and looking forward to experiencing everything. Everything is going well and I?m gladly enjoying this trip. Well it?s a little bit sad that I can?t see you for a month. But I think thats alright and that you ppl missing me more than I missed you hehe love you gay?s xoxo you?re Emma <3

Jag känner mig bra eller i alla fall på gång till att må bra. Jag har extrema känslor men det är inte av tomhet, ångest eller nedstämdhet/sorg. Jag har senaste tiden börjat känna glädje och känner mig mer pigg, orienterad och ja hur nu detta ska beskrivas. Det känns som att jag sprudlar av positiv energi. Den har varat i några dagar men jag hoppas det håller i sig längre :)

Puss o Kram// Emma <3

Nu under vecka 42 så har jag påbörjat min första praktikperiod för åk.2 i gymnasiet och jag är på ett gruppboende inom IF (individ och familjeomsorg). Har praktik till och med v.46 Jag trivs jätte bra på min praktikplats både med dem som bor där och även personal. Fick ett mycket varmt välkomnande från första dag och får lära mig mycket om dem som bor där. Fick även gå en online utbildning om autism vilket var mycket intressant och fick även ett diplom då.

Jag har även fått tillbringa mycket tid med min min yngsta bror och kommit honom lite närmre. Har hjälp honom med läxor och även umgåtts på eftermiddagar. När min syster varit på dans och bara en föräldrarna varit hemma har jag gjort kvällsmat och läst godnattsagan för honom.

Provsvaret var negativt alltså ingen Corona men jag var hemma hela veckan från skolan för säkerhets skull :)