Jag ärkestift nu i en period då allt står väldigt stilla, jag kan inte riktigt ta mig fram samtidigt som jag fasar över att gå bakåt. Det är som att det tar emot när det går bra för ju bättre allt blir desto värre blir fallet om jag får bakslag och därav vet jag inte riktigt hur eller om jag ens vill fram.

Jag har fått tillbaka mitt kreativa tänkande men det blir rätt jobbigt när jag ej har ork eller förmågan att följd följa det. Allt står bara så stilla och jag har svårt att få enkla saker gjorda men trotts allt detta så vet jag att det ändå blir bättre för varje dag.
Jag har en ganska rolig idé för min podcast men det krävs mycket för att få det att gå ihop och det verkar inte vara aktuellt i nuläget. Jag känner dessutom en stor frustration mot mig själv för att jag inte kan jobba just nu men jag vill så gärna kunna. Jag tror att om jag kastar mig ut i arbetet, slutar jag på botten igen för jag behöver återhämtning. Jag tycker inte om att visa mig sårbar men det känns verkligen som att det för tillfället är det nödvändiga.

Jag försöker vara öppen för att visa att alla sidor är okej då jag har syskon och jag själv saknade att se det när jag var yngre. Jag har en önskan om att vara allt det jag önskade hos ett äldre syskon, själv kunna vara till mina yngre syskon. Det är dock svårt stundtals men jag försöker tänka att man kan vara bra utan att vara perfekt. Det finns alltid förbättringspotential men jag kan bara göra så gott jag kan.fet textfet textfet text